Tjejen är halt

Då var det äntligen onsdag. Jag glömde ju såklart att blogga igår men idag kom jag ihåg det som tur är.

Lilla Våfflan som jag berättade om i förra inlägget är sig själv nu, min teori om att hon hade salt eller kaliumbrist verkar har varit korrekta. Det är härligt och se att man kan lista ut själv vad som är fel med djuren och det ger en väldigt mycket ny kunskap som man har med sig resten av livet.
Djuren har gett mig mycket nu kunskap genom åren och jag är väldigt tacksam för det.

Jag kom ju på att jag hade glömt att berätta att vi tyvärr har en halt anka. I söndags höll ankorna på att kvacka massor och vi kunde inte förstå varför, vi gick och kollade vad som kunde vara fel men såg inget. Inte förrns vi räknade dom, då insåg jag att vi saknade två av våra ankor. Det visade sig att dom hade rymt ut till komposten, inget ovanligt i och för sig men den här gången kunde vi inte hitta dom. Efter mycket letande hittade vi en dam som var alldeles blöt och haltade, men den andra såg vi inte alls till. Vi letade massor och gick runt vid komposten men kunde inte hitta henne. Allt vi kunde se var två högar med massor av dun.

Vi misstänkte ju såklart det värsta och trodde att hon hade blivit tagen av räven eller nått annat rovdjur. Självklart blev vi ledsen men vad kunde vi göra, hon var ju redan borta.

Dagen gick och när vi väl kollade till dom till kvällen igen såg jag att vår ena herre stod borta vid staketet och på andra sidan låg det en dam. Min första tanke var att en annan anka hade rymt och inte hittade in igen, jag lyfte över henne och märkte att hon haltade jättemycket så jag fick lyfta upp henne igen. Jag sa till Tobbe och bad honom hjälpa att räkna djuren och då visade det sig att alla var där.

Alltså har den tjejen varit vilse någonstans i det höga gräset och inte kunnat hitta hem och vem vet när hon blev halt, hon kan ha haft svårt att ta sig hem på grund av sin skada. Jag undersökte henne såklart med än gång men kunde inte hitta något, jag misstänker att hon bara har stukat sig rejält och kommer att repa sig. Men det kommer att ta sin tid och tills dess får hon vara inne och vila sig till hon kan stödja på benet ordentligt igen.

Jag lovar att försöka hålla er uppdaterade om hur det går för vår stackars tjej men för varje dag ser hon ut att bli bättre, har vi tur kanske hon kan komma ut en stund i slutet av veckan.

Vart visst ett långt inlägg idag, men eftersom att jag missade att skriva igår kompenserar jag upp det idag.

Tack för att ni läste idag och som vanligt har ni några frågor eller kommentarer skriv gärna dom i kommentarsfältet eller till min mail på me@ijessie.se